Nyligen klämde en av mina blotbröder ur sig ideen om att vi borde ha ett blot inomhus nångång. Vi är ju ändå inte vikingar, vi bor ju och jobbar faktiskt i stora feta betonghus dagarna i ända.
Jag värjde mig direkt vid tanken, blota inne… det är ju galet!
Men samtidigt så är jag ju av den övertygelsen att allt är värt att prova EN gång. Nu har det ju inte skett ännu och jag har haft tid att fundera på saken och i princip komit fram till att… nej.
Men varför? Va fan, jag bor ju ändå i 2000-talet, jag har plastkläder på mig (ibland) och jag tycker inte det är ett dugg konstigt att färdas i 600 km/tim på 10 000 m. höjd.
Varför känner jag mig så avig till att blota inomhus?
Vad jag dock har kommit fram till är att min religion är en naturreligion. Kraften finns i moder jord. Jag får en helt annan närhet till naturkrafter när jag är i skogen än när jag är på en stormarknad.
Inomhus har man ingen vind i håret, ingen köld i kinden och inga fågeläten i örat. man kan säkert få till en djup och skön stämning i en lägenhet, men det är inte moder jord man får till.
Jag säger fortfarande inte nej till att ha ett blot inomhus, men jag känner ändå att jag framöver tänker blota ute. Det är ju där gudarna finns.
/Markus
Men … Markus … du och jag har ju blotat inne. Det är inget konstigt med det, men visst är det roligt ute i naturen. Blot i en hall skulle med rätt atmosfär skulle snarare förhöja. Däremot så kan jag hålla med om att blot i betongförorten kanske inte är det mysigaste.
Left by Uffe on October 15th, 2006
? Har jag blotat inne? Jag kan inte mninnas när det skulle ha varit? Men som sagt, jag säger sällan nej till nåt innan, prova gör jag gärna.
Left by Markus on October 20th, 2006