Det verkar som om det råder minst sagt delade meningar om hur asatron bör organiseras. Eller snarare om den bör organiseras. Vissa tycker att friheten i tron bör bevaras till sitt yttersta och att alla organisation därför r förkastlig. Andra är av meningen att organisaton behövs för att skapa en profil för samhället att relatera till, eller för att helt enkelt få en någotsånär gemensam struktur. Vad vi verkligen måste väga in i resonemanget är 1. Hur mycket gemensam struktur behöver vi och 2. hur mycket av dogmfriheten är vi beredda att offra.
Jag är av den åsikten att för att kunna klassa oss till samma tro så måste våra ceremonier se någorlunda liknande ut. Därför skulle det kanske behövas en slags kommitté som tog fram lathundar eller dylikt, att dela ut till godeorden. Dessa kommittéer skulle kunna bestå av ca. 10 representanter från olika blotlag runt om i landet, detta blir möjligt tack vare digitaliseringen av Sverige. Dessa kommittéer skulle inte bestämma något utan bara visa på att så här kan man göra. Då skulle vi få gemensamma riktlinjer utan att förlora friheten i vårt religionsutövande.
Då återstår dock frågan om vem som ska samordna dessa grupper. Det lär ju bli en snoppmätartävling som heter duga, och innan man får alla att samsas så finns risken att projektet vuxit til något som var större än vad som var tänkt. Är vi villiga att ta den risken? Vill vi ha en organisation så mycket att vi är beredda att riskera att organisationen blir för stor och för inflytelserik? Personligen tror jag inte att sed-Sverige är redo för detta ännu.
Tor vige - Daniel